PULSE - GSKs egna volontärprogram

GSK har ett internt volontärprogram som heter PULSE. Genom det kan våra medarbetare åka ut på uppdrag i tre eller sex månader för att jobba för välgörenhetsorganisationer i olika delar av världen. Anki, som till vardags jobbar med kliniska prövningar, åkte till Kisumu i Kenya med Fistula Foundation. Hennes uppdrag där slutade med en ny syn på världen för egen del och en ny ambulans för klinikens del.

Redan när Anki pluggade till sjuksköterska drömde hon om att jobba utomlands och helst i Afrika. Att hon sen kom iväg genom GSKs interna volontärprogram PULSE var en ren slump.

Jag hade inte tänkt så mycket på just det utan det var en kollega som sa att jag borde söka och plötsligt kändes det så rätt. Mina döttrar hade blivit stora och en hade flyttat hemifrån och en skulle ut och resa runt i världen så, varför inte!

Uppdraget för Fistula Foundation
I juli 2015 gick färden till Kenya, närmare bestämt hela vägen till strax utanför Kisumu vid Victoriasjön. Ankis uppdrag var att genom välgörenhetsorganisation Fistula Foundation stärka ett litet lokalt team i kampen att hjälpa kvinnor med obstetrisk fistel. En fistel är ett hål som kan uppstå i väggen mellan livmodern och urinblåsan under en långdragen förlossning, något som är vanligt på afrikanska landsbygden där födande kvinnor inte alltid kan ta sig till sjukhus i tid på grund av att de ofta ligger långt bort. Dessutom är det dåliga vägar och brist på transportmedel.

Teamet som Anki jobbade tillsammans med på kliniken

Fistula Foundation utbildar läkare i att operera och finansierar vård och transporter, men ibland har de svårt att hitta patienterna. Det är väldigt mycket stigma kring fistel och de drabbaed kvinnorna blir helt utstötta från samhället i övrigt. De gömmer sig och blir ofta lämnade av sin man och får på egen hand hanka sig fram och ta hand om barnen. Det är ett oerhört lidande.

När Anki kom till Kisumu hade organisationen redan startat ett informationsprojekt och det visade sig att radioreklam var det som fungerade bäst för att nå ut till de här kvinnorna. Tidigare hade de spridit information i skolor och i kyrkor men eftersom kvinnorna ofta gömmer sig så var det mest effektiva sättet ändå radioreklam. Kvinnorna fick information om att transporten till sjukhuset så att de kunde komma på undersökning var gratis och de möttes upp av teamet som såg till att alla hamnade rätt i det ganska krångliga kösystemet utanför sjukhuset.

Anki hjälpte även till vid några ”out-reaches” då de åkte ut mitt i ingenstans och satte upp tält och informerade om fistel, HIV-familjeplanering mm. Från ingenstans kunde det dyka upp hundratals människor.   

Många starka minnen

Jag tänker fortfarande på Afrika nästan varje dag. Redan den första veckan var jag med på en förlossning där barnet dog och det var nära att vi förlorade mamman också. Jag var med och bar och släpade in henne i en gammal sönderrostad bil och hon fördes till det lokala sjukhuset, och hon överlevde.

Den mycket efterlängtade ambulansen som byggdes av en gammal skåpbil

Det var här idén med att bygga en ambulans föddes. Det fanns en gammal minibuss som tidigare hade använts som skolbuss men motorn hade gått sönder. Tillsammans med Natalie (en volontär och eldsjäl där Anki var stationerad) började de klura ut hur den kunde göra om den till en ambulans.

Anki startade en insamling på Facebook och med hjälp av alla vänner och kollegor hemma i Sverige hade hon snart samlat ihop 29 000 kronor. Pengarna räckte långt och till många livsviktiga saker. Motorn blev fixad och den blivande ambulansen upprustad. Det köptes en doppler för att lyssna på fosterljud, syrgastuber, sug, och till och med en generator till kliniken för att ha tillgång till el och kunna se något under alla becksvarta nätter då det allsom oftast blir strömavbrott.

När Anki var hemma i Sverige under sin halvtidssemester fick hon även massor med sjukvårdsutrustning från ambulansen och sterilcentralen på sjukhuset i Västerås. När hon åkte tillbaka hade hon två resväskor fulla med operationsinstrument, Rubens blåsa och massor av engångsmaterial.

Det är nog det jag är mest stolt över. Och det här var inte alls det jag egentligen skulle jobba med. Jag var på en förberedande kurs för PULSE i London ett par månader innan jag åkte och där var det tidigare volontärer som berättade att ofta är det så, att man har en plan och en föreställning av vad man kommer att jobba med men så blir det något helt annat.

Precis som de tidigare volontärerna förutspått engagerade Anki sig mycket mer i kliniken där hon jobbade än för Fistula Foundation. Det fanns så mycket påtagliga brister att styra upp där, bland annat att skriva ner rutiner och procedurer. De hade en del utrustning, men visste inte hur den skulle användas. Det fanns till exempel en hjärtstartare som ingen vågade röra, så Anki hade utbildning för dem.

Det var verkligen en utmaning ibland och jag fick anpassa mig och vara kreativ. Det var otroligt spånade och kul, men även många frustrerande situationer. Det är svårt för oss västerlänningar att acceptera att gamla traditioner och ibland religion går före lag och ordning, och som kvinna var det ibland svårt att bli accepterad.

Anki fick också se väldigt mycket som var oerhört tungt. Misshandel, våldtagna barn och kvinnor som Fistula Foundation kunde erbjuda operation fast det var ju sannerligen inte förlossningsskador i de fallen. Hon fick höra massor med historier och hon mötte också många drabbade kvinnor.

Anki reflekterar över att vi kan tycka att har en bit kvar här hemma i Sverige innan vi når jämställdhet, men det går inte att jämföra med de förhållandena som kvinnorna i Afrika har. Hon såg att det långsamt håller på att förändras och att det verkar vara bättre i de större städerna, men på landsbygden där Anki var stationerad är det långt kvar.

Jag mötte kvinnor som ville att deras döttrar skulle bli omskurna så de skulle bli en fin och ärbar flicka och då förstår man hur oerhört djupa traditionerna är trots all information de idag har tillgång till.

Trots att det var väldigt fattigt på många ställen där Anki  var såg hon att det finns mycket glädje i människornas vardag ändå. Hon passade på att se landet på helgerna och tog även lite semester och var på safari i Masai Mara, och sol och bad semester vid kusten samt var med på en skolresa i Rift Valley där jag fick lära mig om mänsklighetens vagga.

Efter att Anki kommit tillbaka till Sverige fick hon detta sms. Den ambulans hon bidragit till att bygga är skillnaden mellan liv och död.

På frågan om hon tog med sig något från uppdraget svarar Anki att vårt arbete här hemma är så otroligt styrt och välorganiserat och att känner en enorm tacksamhet över hur bra vi har det i Sverige och att hon hade turen att födas här. Under sin tid i Kisumu fick hon också personliga erfarenheter som har utvecklat henne som människa och sättet hon att se på livet och omvärlden.

Vill du läsa mer om Ankis månader i Kisumu kan du besöka hennes blogg.

Mer om Fistula Foundation och deras arbete kan du läsa på deras hemsida fistulafoundation.org

 

 

 

 

Mer om våra volontärprogram

PULSE och Orange Day

På vår globala sida kan du läsa mer om våra volontärmöjligheter på GSK. Förutom PULSE har vi även Orange Day, en dag om året då våra medarbetare kan ägna sig åt välgörgenhetsarbete lokalt.